USA går mot en statlig reglering av Internetradion. Skivbolagen och Internetradioentreprenörerna har länge bråkat om hur mycket det ska kosta att använda skyddad musik i Internetradio. Det har nu gett ”The Copyright Office” anledning att tillsätta en panelgrupp för tre månaders förhör med experter och inblandade. Syftet är att slå fast en obligatorisk avgift, en klumpsumma som förenklar hanteringen för radiostationerna och garanterar ersättning till musikens rättighetshavare. I måndags framlade skivbranschens/RIAA:s ombud två förslag; dels en fast avgift på femton procent av inkomst genererad genom användande av skyddad musik och dels en avgift på 0,004 dollar per lyssnare och låt. Det är trettio gånger mer än vad radiostationerna tycker är en rimlig avgift!
Delar av måndagens hearing skedde bakom lyckta dörrar, då man diskuterade de ekonomiska avtal RIAA redan slutit med tjugosex Internetradioentreprenörer. Radiostationer som ännu inte betalt riskerar att få en fet faktura den dag regleringen träder i kraft, eftersom den kommer att gälla retroaktivt från oktober 1998. Då infördes den omdebatterade Digital Millennium Copyright Act.
En alldeles särskild dispyt har förts kring frågan om det ska kosta extra för en vanlig radiostation, alltså en som sänder över FM-bandet, att automatiskt skicka sändningar också över Internet. Radiostationerna menar att man redan betalt en gång för användandet av musik i programmen medan rättighetshavarna menar att Internet är ett annat medium än etern och följaktligen berättigar till särskild ersättning. För att reda ut bakgrunden till detta får vi gå lite längre tillbaka i tiden.
1995 infördes “The Digital Performance Right in Sound Recordings Act” till skydd för artisters, skivbolags och upphovsmäns rättigheter samt för att underlätta licensieringen av musik. Lagen föreskrev en licensavgift för prenumerationsbaserade sändningar över Internet. Enligt The Copyright Office insåg inte amerikanska kongressen att icke prenumerationsbaserade musiksändningar skulle växa fram på nätet. Därför kom DPRA att innehålla ett kryphål för traditionella radiostationer att spegla sina FM-program också över Internet utan att behöva betala för denna användning. Tre år senare, 1998, täppte man dock till hålet med ovan nämnda DMCA. Detta fick amerikanska radioföreningen, National Association of Broadcasters, att tända till och i mars år 2000 försöka få ”Internetspeglade FM-sändningar” att undantas från avgift för användningen på Internet. Detta misslyckades och man kan därför göra följande indelning av dispytens intressenter:
1. Internetradioentreprenörer – ”webcasting services”
2. Internetspeglande FM-stationer – “streamed broadcasters”
3. Rättighetshavare
Slutligen har man också processat kring interaktiv Internetradio. RIAA menar att Internetradio som är alltför interaktiv lagligen inte kan omfattas av den ”obligatoriska klumpsumman”. Exempel på sådan ”interaktivitet” är när lyssnare kan påverka sändningens innehåll och skapa sin egen personliga Internetradiokanal. Internetradioentreprenörerna klagar, via sin organisation DiMA – Digital Media Association, över att de i så fall både tvingas betala högre avgifter och riskerar stämningar från skivbolag som anser sina rättigheter kränkta.