I måndags ägde ett historiskt möte rum mellan EMI och Apple där man kom överens om att börja sälja musik digitalt utan DRM. DRM står för Digital Rights Management och används bland annat för att begränsa konsumentens möjlighet att kopiera en köpt ljudfil. Apples iTunes Music Store kommer att erbjuda musiken i det öppna formatet av 256 kbps AAC-komprimering, vilket låter avsevärt bättre än det vanlig formatet av 128 kbps AAC-komprimering. De öppna musikfilerna kommer också att vara lite dyrare.
Nu hävdar förstås både Apple och EMI att de var den part som tog initiativet till detta viktiga steg. Apple’s chef Steve Jobs publicerade 6 februari ett öppet brev som gick ut på att Apple gärna skulle se att iTMS kunde skippa DRM ifall något skivbolag gick med på detta. http://www.apple.com/hotnews/thoughtsonmusic/
Men trogna läsare av detta nyhetsbrev kanske också minns att just EMI var det bolag som på nittiotalet gick i bräschen genom att digitalisera stora delar av sin katalog i Liquid Audio’s format. Och ja, Apple har faktiskt “lånat” en del idéer från föregångaren Liquid Audio. Så frågan om huruvida det var Apple eller EMI som drev genom denna veckas avstamp lär avgöras först i framtidens historieskrivning.
Det finns många intressanta aspekter som företagens information inte tagit upp. Exempelvis ifall DRM ska tas bort helt och hållet eller ifall man kommer att behålla någon form av inaktivt digitalt fingeravtryck i filerna. Detta skulle kunna visa sig värdefullt för att spåra upp kommersiell piratkopieringsverksamhet av industriell karaktär. Man frågar sig också varför ljudkvaliteten begränsas till 256 kbps när det skulle gå att använda 320 kbps eller rentav Apple’s format Lossless som inte alls reducerar ljudkvaliteten vid en datamängdsminskning av 50 procent. Det ser uppenbarligen ut att fortfarande finnas marknadsutrymme för någon aktör att börja sälja musik digitalt i “full CD-kvalitét”.