En musiker som har stor erfarenhet av att använda ADAT digitala åttakanals bandspelare i filmmusiksammanhang är Johan Söderqvist. Förutom sitt ordinarie musicerande i gruppen Entli (tidigare i Mynta) har han också producerat musik till sammanlagt sex långfilmer. För musiken till Freud flyttar hemifrån och Agnes och Cecilia fick han grammis-priset för instrumentalmusik, men det var först i och med Taxi till Portugal och, framför allt, Morsarvet som han på allvar började jobba med ADAT. Musikerinsatserna är inspelade på olika platser och vid olika tillfällen, Mats Berglund, som spelade fiol, blev inspelad i en studio på Iggesunds folkhögskola. Engelskt horn spelade Johan däremot in hemma i vardagsrummet. Flygel spelades in på ytterligare ett ställe och syntar lades på därhemma. Som lyssning åt musikerna spelade Johan först in en syntbakgrund på en eller två kanaler plus ett klick. Sammanlagt gjorde Johan av med 64 ADAT-kassetter på musikinspelningen till Morsarvet.

- Det var arbetstejper plus uppsamlingstejper, berättar han. Just i film är det mycket värt att ha backup på allt eftersom det alltid är så bråttom och det gäller att vara garderad om ett band skulle skadas. I nästkommande projekt kan man använda backup-kassetterna till nya inspelningar.

Johan tycker att det är roligare att "klippa" (redigera) musik på ADAT än med hjälpa av ett hårdiskinspelningsystem. När han klipper så använder han Alesis BRC (Big Remote Control) och tre ADAT bandspelare. I BRC:n skriver han in en off set mellan bandspelarnas räkneverk och gör så en digital överkopiering.

- Det är förstås en högst personlig sak, men jag tycker det känns mer "musikaliskt" att klippa med BRC:n. ADAT:en fungerar mer i linje med hur man tänker som musiker. Jag jobbar ju mycket med akustisk musik där den inspelade instrumentklangen kan variera oerhört mycket, men jag är ändå väldigt nöjd med klippen.

- Den slutliga mixen skulle vi göra på två kanaler, berättar Johan. För att vara helt säkra gjorde vi tre förmixar i stereo på ADAT - vilket tog sex kanaler - och lade över SMPTE tidskod på en kanal. Vi delade upp olika instrumentgrupper mellan submixarna och mixade, i slutmixen, mellan dessa ner till en Fostex D20 DAT (två kanaler ljud samt tidskod. Förf. anm.). Så vi var i 100% synk hela tiden.

För biofilmer är det ju en äkta filmmix som gäller och jag ber Johan beskriva musikens väg från åtta kanalers ADAT till biografens dolbysystem.

- Första steget är att göra själva musikmixen till perfoband. Man kopplar då upp ADAT-systemet mot filmens tidskod och låter BRC.:n följa filmen i synk. Här har jag haft lite problem med den tidigare mjukvaran till BRC. Den hinner inte alltid synka upp till perfobanden på den korta tidskod som ligger innan vinjettmusiken ska på. Men med nya uppgraderingen av mjukvaran till BRC så blir synkroniseringsprocessen snabbare, fast jag har inte hunnit prova det än.

- Ibland mixar vi också utan synk, fortsätter Johan. Det är för att undvika att ADAT-bandet skenar eller sackar för att hålla jämna steg med filmens tidskod. I sådana fall backar vi alltid filmen och kollar hur musiken ligger och det är sällan man behöver göra om.

- Andra steget är att tillsammans med regissör och klippare lägga in musiken exakt där den ska vara. Då klipper man direkt i perfobandet. Där det är musik behåller man det vanliga bruna magnetbandet och där det inte ska vara musik klipper man in ett blått plastband. Här är det regissörens konstnärliga val för filmen som styr. Susanne Bier, som regisserat Taxi till Portugal, har en mycket skicklig klippare som hon alltid jobbar i par med. Det sista steget är ju själva filmmixen och då brukar musiken ligga klar på en gruppregel för att mixas mot dialog, effekt och direktljud.