eMusic
”Goodnoise - The Internet Record Company” bytte så småningom namn till eMusic. När Goodnoise först dök upp på nätet, i april 1998, så förbryllade hemsidan. Den såg ut som ett elektroniskt rockmagasin och erbjöd nyhetsartiklar om artister som Garbage och Nine Inch Nails. Man kallade sig ”The Internet Record Company” men ville inte avslöja vilka artistar man jobbade med. ”Våra artister är upptagna med inspelningar ochandra förberedelser”, skrev man. Sedan kom nyheten att man skrivit ”Internetartistavtal” med Frank Black. De uppgav också planer på nätradio med streaming mp3 vilket förvånade - det här var ju långt innan Nullsoft lanserade Shoutcast. Det var också oklart i vilket format musik skulle komma att säljas. Jag skrev till Goodnoise och frågade men de avslöjade ingenting. Under rubriken ”player” på deras hemsida hittade man vanliga mp3-spelare som Winamp. Tänkte de sälja mp3? Ett format helt öppet för piratkopiering?
Det var David Weekly som fick mig att inse vilken affärsmodell som Goodnoise siktade in sig på. Weekly, som själv är programmerare, kände igen flera av namnen bakom Goodnoise som också varande nyckelpersoner i PGP, Pretty Good Privacy, ett företag som sysslar med kryptering av data. Så dessa experter på kryptering stod alltså i begrepp att börja sälja musik i okrypterad digital form! Förklaringen är helt enkelt att man inte vill upprepa ett misstag dataprogrambranschen gjorde för femton år sedan.
Programvaruföretagen satsade massor av pengar och tid för att komma fram till fungerande kopieringsskydd för de dataprogram man saluförde. Men hackers och crackers tog varje nytt försök som en utmaning att knäcka och de lyckades nästan alltid. Till sist blev kopieringsskydden så krångliga att det blev besvärligt att använda programmen även för dem som ärligt gått till affären och betalt för varan. Sådana datasprogram var inte särskilt konkurrenskraftiga. Så man övergav ambitionen att till fullo skydda sin intellektuella egendom och satsade istället på utveckling av programvara och service till de användare som köpt sina program på lagligt vis. Att den affärsmodellen har fungerat ser vi idag på att programvaruföretagen, t ex Microsoft, fortfarande lever och blomstrar.
Nu
verkar det gå ganska bra för eMusic. Under första kvartalet 2000 ökade man intäkterna
från försäljning av nedladdningsbart musik, mp3, med 120 procent. Under samma
period året innan ökade intäkterna med 118 procent, så det går ju åt rätt håll.
Hälften av försäljningsintäkterna går till banden. För att handla på sajten måste
besökare registrera sig vilket ger eMusic möjlighet att i framtiden använda alla
epostadresser i riktad marknadsföring. Att handla går till på traditionellt Internetvis,
man surfar runt och klickar på det som man vill ”lägga i sin kundvagn”. För att
betala skriver man in sitt kreditkortsnummer och får ett kvitto med epost. Men fortfarande är kostnaderna större än intäkterna, även om investerare räknar med att eMusic ska börja gå med vinst under slutet av år 2002. eMusic har licensavtal med fler än 600 skivbolag och säljer ”mp3-album” för 9 dollar och enstaka låtar,. ”singlar”, för 99 cent. Nu när också de stora skivbolagsjättarna är på gång att börja sälja digitalt så hoppas eMusic att med hjälp av strategiska avtal bli en av de större aktörerna inom digital musikdistribution. eMusic har även ett avtal med America Online om marknadsföring via sajter som de har köpt upp; chat-klubben ICQ, Winamp mp3-spelaren samt nätradioaktören Spinner.com. eMusic tror själva inte att detta fina läge kommer att försämras på grund av sammanslagningen mellan AOL och Time Warner. Vi får väl se...
I november 2000 tillkännagav eMusic att man utvecklat en ”acoustic fingerprinting” teknologi som kan identifiera mp3-filer, ursprungligen köpta av eMusic, som byts i Napsters nätverk. Man kräver i skrivande stund att Napster ska använda mjukvaran till att utesluta användare som kränker eMusic’s, och dess licenspartners, rättigheter.