Napster, en glimt av framtiden?

Det lilla Windowsprogrammet Napster dök upp som betaversion i september 1999 och jag laddade genast ner det för att prova. Sedan dess har Napster hört till de mest körda programmen på min pc. När jag startar Napster så förvandlas min maskin tillfälligt till en server och kopplas upp i ett nätverk bestående av alla planetens datorer som just då kör programmet. Jag kan söka efter mp3musik direkt på andra musiklyssnares hårddiskar och de kan samtidigt söka genom den mapp där jag på min dator förvarar mp3 filer. Det hela sker snabbt och smidigt med full träffsäkerhet tack vare att en central databas scannar av och håller reda på vilka filer som finns på de olika uppkopplade datorerna. Det är liksom en musikklubb vid sidan av webben. Samtidigt som mp3filer laddas upp och ned kan man chatta med andra Napsteranvändare i särskilda chattrum som är indelad efter musikgengrer.

- Napster skapades dels ur frustration över opålitliga, webbaserade sökmotorer som Scour.net och mp3.lycos.com och dels ur min egen önskan att dela med mig av musik, förklarar nittonårige Shawn Fanning som tillsammans med en kompis skrev programmet.

Företaget Napsters vision var”en marknadsmekanism som låter människor möta musik de annars inte skulle höra talas om”. Napster’s tillförordnade vd Eileen Richardson såg också Napster som en möjlighet för skivbolag att lansera nya band: ”Eftersom vi centralt har koll på vilka nedladdningar medlemmarna gör så kan vi förutsäga vilka personer som sannolikt kommer att gilla nya band.”

Men skivbranschen kunde hålla sig för skratt. I december 1999 lämnade RIAA in en stämning mot Napster som grundade sig på att många använder programmet för att sprida illegalt kopierad musik. Men processen är inte så enkel som den skenbart framstår. Företaget Napster hanterade ju inte några olagliga kopior. Vad man var att tillhandahålla en kanal för musikälskare att mötas och byta musik med varandra. Kunde Napster ställas till svars för vad enskilda användare tar sig till med deras produkt? Trots allt så fanns det ju folk som använder programmet på lagligt sätt, det vill säga att sprida musik som inte är illegalt kopierad. Vissa bedömare jämställde Napster med en ISP (Internet Service Provider, 1992) och enligt amerikansk lag (DMCA, Digital Milennium Copyright Act) kan inte webhotellets ägare ställas till svars för vad kunderna skriver på sina hemsidor. I början av maj 2000 fastslog dock en domare att målet kommer att handla om ”brott mot upphovsrätten”, eftersom Napster skiljer sig från en vanlig ISP genom att nätverket knyts via Internet. Och medan världen väntade på att domstolsförhanlingarna skulle inledas i juni 2000 så dök det hela tiden upp nya stämningar mot Napster från artister och deras managments. Gruppen Metallica stämde, förutom Napster, även ett antal amerikanska universitet för att de tillät studenterna att köra Napster över skolans nätverk.