Men det intressanta med Napster är egentligen detta...
Hela Napsteraffären ger en vink om framtida generella system för lokalisering och distribution av media i en nätverksbaserad värld. Det vanliga synsättet, inom media- och företagsvärlden, är att den ökande tillgängligeheten via bredband och liknande kommer att innebära att Internet blir mera likt den klassiska reklam- och mediavärlden, där centralt kontrollerat innehåll sänds ut till konsumenterna i periferin (se bild).
|
 |
Men vad Napster antyder är att vi faktiskt ännu inte skådat vidden av dynamiken hos en dialektisk informations-arkitektur av Internets slag (”många-till-många-uppkoppling” där alla delar påverkar och påverkas av såväl varandra som den övergripande strukturen). För samtidigt som Time Warner/AOL pumpar ut sitt ”högkvalitativa” innehåll till oss konsumenter så kan vi också själva dela detta innehåll mellan oss. Och när ALLA gör detta SAMTIDIGT kan VAD SOM HELST hända. Napster har lärt oss att detta är relativt enkelt.
Det talas ofta om att vi är på väg in i ett ”informationssamhälle” men det kanske bara är halva sanningen. Är det inte snarare ett ”nätverkssamhälle” vi håller på att skapa åt oss själva? Det epokgörande, rent historiskt sett, är ju inte att ”information” får lika stor betydelse som ”kapital” utan det nya är ju sättet på vilket all information flödar fritt i olika nätverk. Självgenererande nätverk som växer exponentiellt och varken har något centrum eller någon ansvarig för verksamheten, varav Napster bara är ett bland många.