Fyra scenarion för framtiden

Fyra scenarion för framtiden
(skrivet i början av år 2000)

När du nu har hunnit läsa så här långt så har du hyfsad koll på hur det ser ut nu och kanske du också börjat fundera över vad som ska komma att hända sedan?

Av central betydelse är framväxten av gräsrotsbaserade nätverk för file sharing (se kapitlet ”Napster - en glimt av framtiden?” ). Ännu kan vi, som sagt, inte veta vad dessa nätverk är kapabla till när det gäller dels att (1) underminera skyddet av intellektuell egendom och dels (2) generera ersättning till upphovsmän (sannolikt efter någon modell liknande shareware inom dataprogrambranschen) samt (3) generera nya affärsmodeller utfrån ett nytt paradigm. Här är fyra tänkbara scenarion:

Napster/P2P försvinner och musikindustrin fortsätter som tidigare: RIAA vinner processen mot Napster som tvingas stänga sina servrar som låter användarna koppla upp sig mot varandra. Branschens modell, SDMI, för digital vattenmärkning och kopieringsskydd av digitala musikfiler blir universell standard.
Napster/P2P fortsätter som en del av musikindustrin: Skivbolagens domedagsprofeter visar sig ha fel och - precis som fallet var tidigare när filmindustrin var övertygad om att ”VHS kommer att slå undan benen för filmnäringen” - så gör det ökande mp3-bytandet människor emellan att den totala musikmarknaden växer, eftersom fler människor får upp ögonen för mer musik.
Napster/P2P fortsätter och musikindustrin, som den ser ut idag, kollapsar på ett destruktivt sätt: Musik blir ”gratis” och samhället återgår till de historiska förhållanden som alltid har gällt till för cirka hundra år sedan, dvs att musiker, artist eller kompositör inte betraktas som ett ”yrke”.
Napster/P2P fortsätter och musikindustrin, som den ser ut idag, kollapsar på ett fruktbart sätt: Skivbolagens vinster minskar i takt med att artister själva tar kontroll och utesluter mellanled till förmån för mer direkt kontakt med sina fans via Internet. Publiken får tillgång till mycket mer, och billigare, musik både via www:s webbplatser och särskilda lyssnarnätverk medan fler artister än tidigare tjänar pengar på sitt hantverk eftersom man kan behålla en större del av vinsten.

Första alternativet är knappast troligt eftersom miljontals mp3-användare knappast vill överge mp3 bara för att musikindustrin försöker tvinga på dem ett nytt format. Fråga vilken marknadsförare som helst ”hur enkelt det är att plötsligt höja priset över en hel marknad?”. Som jag tidigare påpekat håller hela generation på att vänja sig vid att betrakta musik som ”gratis” och att ”köpa CD” som en nödlösning för dem som inte kan sköta en dator eller har oturen att sitta på långsam Internetuppkoppling. Även om Napster får stryk av RIAA i amerikanska domstolen så kan inte själva konceptet göras otänkt. Fler liknande program kommer sannolkt att dyka upp och ta över. Redan i skrivande stund har vi t ex CuteMX, Gnutella och Freenet och när du läser detta finns det säkert ännu fler och bättre system.

För mig framstår alternativ två som troligast på kort sikt och i ett längre perspektiv alternativ fyra. Det fattas nämligen än så länge en viktig pusselbit, nämligen ett universellt system för mikrobetalningar.